Trikotillomani (tvångsmässig hårdragning)

Trikotillomani innebär att man återkommande drar ut sitt eget hår — från hårbotten, ögonbryn eller ögonfransar — ofta omedvetet och kopplat till stress, ångest eller tristess. Det räknas som ett beteenderelaterat tillstånd (en så kallad BFRB, body-focused repetitive behavior) och är vanligare än många tror. Det är inget att skämmas för, och det går att få hjälp med. På hårbotten syns det ofta som ojämna områden där stråna är olika långa eller avbrutna, och kala fläckar med oregelbunden form — till skillnad från de släta, runda fläckarna vid alopecia areata. Det är ofta just den ojämna, "tuggade" kanten som skiljer trikotillomani från andra typer av håravfall. Det viktigaste att veta är att behandlingen i första hand inte handlar om håret, utan om beteendet. Med rätt stöd — ofta kognitiv beteendeterapi (KBT) och en metod som kallas habit reversal — går det att bryta dragningen. Och den goda nyheten är att hårsäckarna i de flesta fall inte tar permanent skada om man drar måttligt; när dragningen upphör växer håret oftast tillbaka av sig självt. Vid mycket långvarig dragning kan dock hårsäckarna ta permanent skada, ungefär som vid traktionsalopeci. Först då, och först när beteendet har upphört, kan en hårtransplantation vara aktuell. Att transplantera medan dragningen pågår fungerar inte. Misstänker du trikotillomani hos dig själv eller någon närstående rekommenderar vi i första hand att prata med en läkare eller psykolog. Du är varmt välkommen till oss för en förutsättningslös bedömning, och vi möter dig utan att döma.